Lätt hjärta

Just idag mår jag bra, just idag…

Min lägenhet ser ut som en kvart, madrass på golvet, kassar med prylar längs väggen; kaos. Men jag har gjort ett omtag, ända sedan i somras har tanken grott, att restyla mitt hem. Sälja/skänka det jag har nu och köpa nytt/begagnat, som passar ihop, står för en enhetlig vacker positiv tanke. Jag har upptäckt att jag köper saker, för att jag gillar dem, utan att tänka på att de ska smälta in. Nu blir det rensning på hög nivå, utan sentimentalitet. Det harmonierar också med Falun Gong, att släppa fasthållanden, låta gå. Mycket har redan fått åka till secondhand, ångesten över minnen och förväntningar knutna till prylarna har fått bearbetas och släppas.

Under de sista veckorna har också min kropp renats och jag har sovit mycket. Mitt mind har klarnat än mer, jag ser gamla beteenden, gamla mönster. Jag har blivit starkare.

Jag sitter här i min röriga lägenhet och känner förväntan, utan rädsla, utan sorg, känner en stolthet över att aldrig ge upp, aldrig sluta leva.

För att…

 Det är en långsam väntan, trampar vatten…

Dag för dag, om en dag, en månad kan allt vara förbi, eller inte.

Dag för dag håller jag ihop, än finns det tid kvar för fullbordan. Eller inte, kanske tar det slut mitt i språnget, och ingen får chans att säja adjö. Mitt i detta limbo befinner jag mej och vågar inte tänka längre än till i morron eller nästa dag.

Varför skulle jag leva nu, vilka ord ska jag uppfylla? Eller inte? Slumpen finns inte… jag, min urande, skulle vara här nu, i denna tid, för att…

En osund relation

 Jag måste bryta mitt osunda förhållande till min mobil! Jag är säkert inte ensam om att bli sittande i en stol, scrollande, gillande. Jag har fyra, kanske fem, olika appar, som håller mej sysselsatt. Facebook, som jag har svårt att hålla mej ifrån,Wordfeud där jag alltid har fler eller färre matcher på gång, några vänner, några okända, Solitaire som används för att få ligga kvar i sängen lite till och så Messenger, som används istället för telefon, som jag helst vill slippa. De här 4 tar mest tid och om man hela tiden klickar på en ny, så behöver man inte resa sig på flera timmar och tiden går åt till helt meningslösa aktiviteter.

Det får vara nog nu! Jag måste ägna min dag åt sådant, som gör mej tillfreds, glad, stolt, sådant som ger ett bestående resultat på något sätt; sticka, läsa skönlitteratur eller studera Falun Gong, laga mat, promenera, reflektera, umgås med verkliga människor, sådant som får mej att växa, inte vara kvar i ett vakuum. 

Hur ska jag få till det? Jag har ju inget som stoppar mej egentligen, det är mer subtilt än så🤔

Jag dricker inte alkohol längre.

Tacksam över min förmåga att uttrycka mina tankar och känslor i ord. Ofta får jag ett slags svar från mitt inre. 

Jag skriver om mitt mörker och min uppgivenhet. Något positivt händer  och min lust återvänder. Det spritter inte, men känslan av tillfredsställelse, av en inre styrka är underbar. För den som inte upplevt dalgångar och bergstoppar, inte upplevt alkoholens quick fix mot tomhet, är det svårt att förklara hur, naturlig glädje och tillfredsställelse, kan upplevas. Hela mitt vuxna liv har jag medicinerat med alkohol, för att känna tillförsikt och glädje, för att slappna av på fester och i min ensamhet. Vem kan förstå det, som aldrig varit där? Aldrig suttit fast i mörker, aldrig varit hög av glädje, aldrig upplevt att de inte kan styra sitt mående utan alkoholens sinnespåverkan?

För ca ett år sedan slutade jag medicinera med alkohol, jag började med Falun Gong och sa därmed nej tack till alkohol. Fortfarande är jag för ny för att lita på att det håller, mentala motgångar får mej att tvivla. Men när det vänder, när det börjar ljusna, efter en tuff period, då är jag så tacksam att ha hittat hem och då vet jag att det håller. 

Ett nytt år

 Idag är tredje dagen på det nya året, jag har just kommit hem från Halland och min kärlek. Lugna opretentiösa dagar ligger bakom mej, tomheten är kännbar.

Jag trivs sämre och sämre i Örebro, det enda, som håller mej kvar är barn och barnbarn. Mitt hjärta värms av umgänget med dem och jag har en känsla av att jag betyder något för dem, att överge dem när de fortfarande behöver mej känns ogörligt.

Men dagarna är nästan alltid tunga och jag ser sällan något ljus, mer o mer sällan spritter kroppen till. Jovisst åldern gör väl sitt, men detta mörker…

Jag blir hjälpt av att öva och studera Falun Gong, kortvarigt skingras de mörka skyarna, kortvarigt kommer lusten och glädjen tillbaka. Men inte heller där finner jag de positiva energierna fullt ut. Kanske är jag inte tillräckligt flitig ännu?

Snön virvlar in på balkongen, lådor med kläder, som ska skänkas bort, står klara vid ytterdörren. 2024 ska bli ett år då det ska rensas och skapas nytt, gamla energier ska vädras ut. Nya rutiner, nya vanor ska kultiveras fram. Håglösheten, mörkret ska jagas på flykt, alltför länge har demonerna fått husera och suga kraft från mig. 

Jag ska lämna behovet av bekräftelse, samtycke, vackra ord och söka min egen väg fullt ut. Jag ska ta tillbaka min styrka, min ljusa energi, min kreativitet, det som längst inne är jag.