Välkommen in i min värld. Här får du ta del av funderingar och tankar runt den tid vi lever i och hur jag hanterar mitt dagliga liv, utifrån den kvinna, som livet mejslat fram. Jag är inte begränsad av politik, religion eller någon annan box, jag är min egen, fri att tänka utanför alla boxar och alla strukturer. Du behöver inte hålla med mig, du får gärna kommentera eller fråga vad jag menar, men jag kräver att du som läser respekterar mig!
Grattis mamma...en dag försent!
Vi kom inte så bra överens när du levde. Men det finns ju anledningar till att jag valde dig o pappa som föräldrar... Ni, som aldrig såg mig som en egen individ...
Nu är jag så tacksam att jag valde dig mamma , för genom dig har jag fått en envishet, nyfikenhet, livsglädje o styrka som jag tror är få förunnat.
Så grattis mamma 🦄 jag hoppas o tror att du kan se med samma förlåtande ögon, som jag, på det som var❤️
Jag får oftast mina insikter ute i naturen, när jag går i skogen eller sitter vid ett levande vatten och så kom även detta till mig.
Jag har nyss börjar intressera mig för min hälsa, mer seriöst. Det har varit lite hipp som happ tidigare, och jag har inte riktigt anammat det där med rutiner, fasta mattider, någotsånär fasta sovtider och morgonritualer. Jag har hört det från olika gurus, media och dylikt, och djupt där inne vetat och känt, att jag bryr mig om mig själv för lite, att jag inte värderar min själs boning speciellt högt, men det har inte riktigt fastnat.
Nu har jag varit hos en homeopat och fått värdefulla råd, om sånt som jag inte haft en aning om, som att det är inte bara vitaminerna man är ute efter i grönsaker och frukt, utan det är också viktigt för att balansera ph värdet i kroppen. Antingen har ingen berättat eller har jag inte lyssnat, men det är ju i vilket fall väldigt viktig kunskap, som borde ha upprepats många gånger! Jag har nu köpt böcker om örter och "ogräs" och jag längtar efter att kunna odla och få mer kunskap om vad jag kan använda i naturen. Detta behov kom när jag var mogen, inte när någon annan ansåg att jag borde fatta bättre, kunskaperna fanns hela tiden tillgängliga.
När jag kom så långt i mina tankar var inte hoppet så långt till en mer allmän situation i Sverige. Vi är två mer o mer polariserade läger och vi behandlar varann mer och mer hänsynslöst och översittaraktigt. Är det någon som ändrar åsikt för att man på olika sätt försöker slå in kunskap, för att man berättar hur man kämpar för att upplysa världen om hur det är? All kunskap finns tillgänglig och jag tänker att man söker den/ber om att bli upplyst när man är redo. Jag vill inte att någon skriver mig på näsan hur jag skall leva och i det fallet tror jag inte att jag är unik. Man lyssnar när man är redo och då bemöts ödmjukt och respektfullt!
Som jag ser det, är vi till stor hjälp för djupa staten, när vi bråkar och ser ner på varann. Om vi börjar respektera varann, trots att vi inte tycker lika, börjar bemöta varann med vänlighet och ett öppet sinnelag, enas utan att tycka lika, då får den djupa staten något helt nytt att hantera, ett enat folk som vill varandra väl och respekterar varann. Ja jag vet att vägen är lång, men börja med sig själv och göra det idag...är ett avgörande steg.
Mina helt egna tankar, som jag inte begär att någon ska dela, jag har bara ett behov av att skriva ner och å dela.
Idag har jag återigen tagit ett kliv vidare ut ur boxen. Jag har nu inga världsliga åtaganden kvar, inte ens det minsta ideella åtagandet, jag har inga tider jag måste passa, inget jag måste ta hänsyn till eller prioritera om det inte är i samklang med mitt hjärta.
Det känns lite skrämmande, när man som jag har en saturnisk personlighet med stor pliktkänsla och ansvarstagande, men också väldigt spännande och utmanande. Jag är nu bara jag, förutom mamma och mormor/farmor. Med det är inte värdsliga åtaganden, det ligger en helt annan agenda bakom, de är min livsuppgift, i detta livet.
Jag kom hit ner för att heala, för att trösta, sprida kärlek och glädje och ju mer jag ger tid till det jag älskar desto bättre kan jag utföra mina uppgifter. Jag har i så många år försakat mig själv och låtit mitt sanna jag svälta, vilket gjort att även min omgivning fått svälta. I flera år har jag nu arbetat på att förändra mig och mina prioriteringar, arbetat med att lägga ett pussel som stämmer med min magkänsla. Det pusslet är inte klart, men under coronatiden har jag ganska ostört kunnat jobba med det, flyttat på bitar, vänt dem upp och ner eller givit vissa en mer undanskymd plats. En del andra bitar har plockats fram i strålkastarljuset och fått sin rättmätiga uppmärksamhet.
Jag tycker om mitt pussel nu och den bild, som framträder, jag känner inte längre något behov av andras bekräftelse. Jag har gjort mitt jobb och nu kan jag börja njuta av frukterna det gett, tid för kravlöst umgänge med barnbarn, tid för att skapa, för att bara vara, tid för att vara med alla sinnen i skog och natur, tid för att leta upp källor och kraftplatser, för att sträckkolla på feelgoodserier, sticka, läsa...tid för att göra allt det som mitt hjärta dansar av.
Jag är nu på väg att förbereda mig inför den nya värld, som kommer, som redan börjat komma för de som är uppmärksamma. Den världen är inte beroende av yttre faktorer, den finns i mitt och ditt hjärta.
