Skall jag orka leva, inte bara överleva, orkar jag inte gräva ner mig. Jag behöver naturen, jag behöver tid för att hålla distans o få ihop livet till något jag kan hantera, jag behöver känna och sprida tacksamhet över min dag o mitt liv . Jag tror på ytterst få människor numera, jag har trott på andra hela mitt liv. Jag tycker mer eller mindre om folk men jag är alltid skeptisk...Jag tror inte hängivet på något, jag får aldrig stora uppenbarelser...Jag är en del av alltet, det räcker.
Du får tänka vad du vill om mej jag orkar inte försvara mej...Jag gör mitt bästa för att vara en bra förebild för barn o barnbarn o få dem medvetna om att det finns mer än livet på denna jord...att ljuset alltid finns här, hur mörkt det än verkar.
