Min väg under stjärnorna

 I helgen var jag på en workshop om "Min väg under stjärnorna", för att få förståelse för hur det förflutna, karman från tidigare liv hänger ihop med mitt uppdrag i detta livet. Detta är min sammanfattning.

Snart har det gått ett år av kamp, för att hantera den skam, som tidigare generationers kvinnor överfört till mig. Inget, som är äkta dög, fasaden var viktigast, sociala misslyckanden skulle kännas. Sur kom skammen upp genom halsen, där den legat och ruttnat under generationer. Gång på gång kändes en sorg, så djupt inne i mig; sorg framsprungen av kvinnogenerationers kamp, försök, misslyckanden, kvinnors övermäktiga ansvar.

Det var mig de väntat på, fast de inte visste det, fast jag inte visste det. Sakta har jag puffats i riktning, för att ge dessa kvinnor upprättelse. Inte såsom de förväntade sig, utan genom en ärlig själslig rening, där ekonomisk vinning, prestige och välstånd inte räknas.

Alla torra grenar höggs av, jorden sönderbränd, marken obrukbar. Kvar blev jag att bruka jorden och göra den bördig igen. Sedan eoner förutbestämd att komma ner och läka såren från släktled på släktled av kvinnor, mammor, utarmade, tandlösa, oförmögna. Så fortsatte känslan av maktlöshet att styra deras liv, generation efter generation, och gjorde dem till sorgliga parenteser.

Jag kom till Jorden nu, för att lösa mina föräldrars karman, blev den dotter de inte ville ha, den fula, oviktiga, inte värdefulla. Ur detta blev min uppgift att nedtystad sakta ta plats och bygga en byggnad, som sågs av de, som förstod mig och mitt uppdrag, som sågs av de, som blev rädda, arga, avundsjuka. Alla skulle jag stå stark inför och för detta behövde jag nästan hela mitt liv. De, som bar mig, de som, jag bestämt planen tillsammans med, de prövade mig till det yttersta, pressade mig längre och längre ut ur min trygghet, litade på min tillit, min kärlek till naturen, till under, till det osynliga. Så var jag till slut mogen, färdigtränad för att lösa karman, stå upp, slåss för kvinnan, människan, visa vägen till glädje, acceptans, kärlek och omtanke.

Lejonet har vaknat!

en påskbetraktelse eller bara en betraktelse...

 Jag är Gud, jag har vissheten om Gud i mitt DNA, du har också vissheten i ditt DNA. Vi kom hit av en gudomlig anledning, det finns en plan för oss och det är inget slavkontrakt. Vi har blivit förminskade genom tusentals år. Alla under, alla goda uppfinningar har tagits bort, förlöjligats, gjorts om. Vi är så hjärntvättade att vi tror på vår egen litenhet, vår egen uselhet. Njutning, glädje och rikedom måste vi göra oss förtjänta av, och vägen dit är så lång, att vi därnere, sällan förmår oss att ta oss dit...på naturlig väg. Men eftersom vi ändå längtar efter känslan av lättnad från skam och skuld, så har vi fått presenterat för oss olika genvägar, som droger, spel, sockerkickar, töja på gränser, konsumtion (desto dyrare, desto bättre). Vägar som inte på något sätt inkräktar på vår huvudsakliga uppgift, att hjälpa de rika att bli ännu rikare.

Vi sliter minst halva dygnet med att göra oss förtjänta av att ha någonstans att bo, att få äta oss mätta, det vill säga vi, som är lyckligt lottade, andra förvägras även det. De får sova i ett plåtskjul, om de har tur, äta ris och salt, om de är lyckligt lottade. Kanske har de en mobil, där de kan se de lyckliga, de framgångsrika, och få drömma sig bort en stund. Kanske en joint, köpt för de sista örena, eller med kroppen, som insats, lindrar hungern och hopplösheten för en en stund.

Vi har så fullt upp med att skapa oss en kortvarig "lycka" så vi ser inte vår bror och syster som är allra längst ner. Vi ska splittras och polariseras, för då blir vi svaga och lätta att manipulera, lätta att ljuga för, lätta att tysta. 

På väggen framför mig läser jag "ek ong kar" det betyder "Allt hänger ihop. Under all splittring finns en enhet". Vi är alla en energi, vi är alla summan av ljus och mörk energi och vi hjälper alla till i skapandet av ett saldo, men den mörka energin kan aldrig vinna så länge det finns en strimma av ljus, det kan vi själva visualisera, minsta strimma ljus och mörkret blir svagare.

Påsken i år är ljus, vi får se solen hjälpa naturen att vakna och dimmorna är få, jag hoppas det sprider sig till våra insidor och vårt samhälle.