I vattumannen tidevarv

Den 21 december 2020 bytte vi tidsålder från fiskarnas till vattumannens tecken. I cirka 2000 år har vi levt i fiskarnas tecken. Vattumannen har en varmare energi; andlighet, samhörighet, gruppen blir viktigare än individen och den äkta kärleken till oss själva och och våra medmänniskor kommer i fokus.

Det har varit ett omvälvande år för mej, som för de flesta, på mej har många lager av skam, självömkan, sorg och bitterhet rensats bort. För första gången i mitt liv, står jag upp för min sanning, för min syn på samhället. För första gången går jag emot strömmen, för första gången blir jag synlig som den jag föddes för att bli. Det känns bra i hjärtat, men också sorgligt att ständigt bli ifrågasatt, att bli dömd på hörsägen och antaganden, som inte har med mig att göra,  När jag var i 20 årsåldern, var en devis mycket omhuldad "Låt alla blommor blomma". Alla skulle få vara med, vi skulle omhulda och stå upp även för de som inte var som vi. Nu är det jag, som inte är som vi, men jag omhuldas inte, jag ifrågasätts och utesluts, till och med censureras.

Jag beskylls för att ha dunkla motiv, att vara skenhelig, en mobbare och förtryckare, när jag bara önskar oss den Jord och det samhälle vi är värda, ett samhälle byggt på jämlikhet, kärlek, ärlighet och respekt, ett samhälle där vi inte drivs av skam och skuld utan ser vår gudomlighet och vår styrka, ett samhälle där vi gör våra val utifrån vår egen klokhet och inte utifrån medias lögner och en korrumperad överbyggnad. Jag har så svårt att se faran med detta, svårt att varje dag orka se hur vi hamnat i denna polarisering, hur hat och elakhet fått sådan grogrund runt omkring oss. 

Kanske är det så att mörkret måste synliggöras så till den milda grad för att ljuset ska kunna stråla i sin fulla styrka?

Jag hoppas nu inför 2021 att de goda energier, som universum just nu sänder till oss, ska hjälpa oss att hitta tillbaka de gudomliga individer vi en gång var.

jag vill så gärna förstå

 Jag ser dina skrämda ögon ovanför munskyddet. För några veckor sedan blev jag provocerad, arg och min blick visade säkert vad jag ansåg. Nu ser jag en rädd människa, en som jag, som känner av ovissheten, osäkerheten, avståndet.

Jag skulle vilja prata med dig, istället för avstånd, skulle jag, tillsammans med dig, vilja skapa förståelse och samhörighet. Du tror på myndigheternas och medias version, jag gör inte det. På facebook och i media polariserar vi, polariseras vi. Du tillhör de förståndiga, jag de, vars hjärna ifrågasätts. Du tillhör dem som får kalla mig avskum och egoist, jag tillhör dem som tar emot med böjt huvud. Men det är inte vi som skapat polariseringen, det är andra, andra som vi inte ser. De gömmer sig bakom uppiskad rädsla och panik, bakom restriktioner och begränsningar. De säjer att vi ska vara rädda och de ska skydda oss, fast siffror och forskning visar annorlunda.

Jag ser mig själv i dig, för 2 år sedan, för 9 år sedan, för 25 år sedan, uppskrämd till panik, uppskrämd till att lyda de som vet bättre. Jag vet hur du känner, hur du söker efter trygghet, känslan av sorg över att inget är sig likt. Både du och jag längtar tillbaka till ett förut, en hanterbar om än bedräglig trygghet, du orkar inte ta in att inte ens den lilla trygghet du känner, genom att följa myndigheternas råd, skulle tas ifrån dig. Du läser tidningarna, lyssnar på nyhetsprogram och gör verkligen allt du kan för att hålla dig uppdaterad och göra rätt. Det rätt som vi lärt oss sen vi var små och oskyldiga, små och ivriga att följa, det rätt som medförde bekräftelse.

Men nu känner du kanske att jag sätter mig på mina höga hästar, att du inte alls känner igen dig, och att jag tror att jag är någon, vet något, att jag har rätt och du fel... 

Jag är inte mer än någon annan och alla är vi gudomliga, vi har en inre röst, som leder oss rätt om vi låter den göra det. Tro inte att någon annan vet vad som är bäst för dej, vad som är rätt för dig, någon som styr dig genom skrämsel och begränsningar. Nog vet du att hålla dig hemma om du är sjuk, att tvätta händerna ofta, inte kramas när näsan rinner och ta hänsyn till din omgivning. Nog vet du att man ska äta vitaminer, djupandas och vara ute i friska luften, nog vet du egentligen... nog vet du att du mår bättre av glädje och samvaro än av rädsla och isolering... o att ditt psykiska, mentala mående påverkar din fysiska hälsa. Ja men det är ju bara just nu, tänker du, det blir bättre sen...

Jag önskar så, min enda önskan i jul, är att vi kunde prata med varann utan ilska och ifrågasättande, bara lyssna och försöka förstå varann, vi två små människor med samma önskan om ett gott liv. Jag drömmer om en mänsklighet med utslätade bekymmersrynkor, ett leende på läpparna och vänliga tillitsfulla ögon. En mänsklighet som vet att de bär på en gudomlighet och blir styrkta i det.

Om du inte känner igen dig, var det inte dig jag mötte, där bakom munskyddet.

Öppet brev till tv 4

 Media tv 4

God förmiddag! 

Jag blir mer och mer undrande över er rapportering från omvärlden. Ja inte bara ni, även övrig MSM... 

Det händer väldigt mycket i världen som ni mörkar i era ansträngningar att skrämma upp befolkningen o hålla dem ovetande o okunniga. Presidentvalet i USA är långt ifrån över, det händer massor av positiva aktiviteter som säkert inte gått er förbi. Runt om i världen begås övergrepp mot befolkningar, t ex Australien, Tyskland, Polen... Runt om demonstreras det och det är inte små demonstrationer av extremister, det är stora manifestationer av freds o frihetsälskande människor. 

Jag subventionerar er och får ingenting egentligen för dom pengarna... I vart fall inte i objektiv transparent journalistik. Vad ni, och era ägare, än tycker ska olika åsikter få komma fram på samma villkor. 

Har ni funderat över vad ni ville när ni utbildade er till journalister, inte tror jag det är där ni befinner er nu? 

Mvh

Ingbritt Ekman ❤️