Pusslet är klart!

 Nu har jag lagt sista pusselbiten i mitt pussel och bilden framträder.  Jag ska inte säj att jag vet vem jag är, för jag har bara ett minne än så länge från tidigare liv, men det jag har fått höra är relativt samstämmigt. Jag har varit med i konspirationer tidigare, jag har blivit dränkt, halshuggen, våldtagen, men jag har också varit gudinna, shaman och så vidare. Jag kan förstå att alla kropps - och genminnen ställt till det för mej, att karmaläxorna varit tuffa det här livet. Men nu är jag här och färdig med mina läxor och liv här nere på jorden. Sista pusselbiten fick jag för en vecka sedan i en konsultation av Ingrid Pling Olsson. Äntligen förstår jag alla inre stridigheter, alla snabba beslut, alla försök att smita från den "rätta" vägen. Jag förstår mitt agerande i livet, min känsla av utanförskap, mina snedsprång, min övertygelse om att vara så mycket mer än den roll som har tilldelats mig i detta livet. 

Jag är så glad över att jag grävt och letat, funderat och analyserat, och haft mod att gå min egen väg, till slut. I 2 år har mycket av min tid gått åt till att söka det som haft samklang med mitt inre. Sökandet började långt tidigare, men det är först sedan jag gick i pension, världen stängdes ner och jag fick ett livsavgörande sms, som jag vågat släppa loss magikern i magen, anamma barnets nyfikenhet och haft tillit till att välja den väg som legat redo, sen jag var barn. 

Plötsligt omges jag av en energi, som min omgivning är bekväm i, som man vill ha mer av, från att varit den som väljs sist och som ställer sig utanför, syns jag nu. Kanske någon invänder "att jag alltid varit väldigt synlig" men det har jag inte. Inte mitt genuina jag, det har bara funnits. som en skir tyllgardin, som gömt sig när man försökt närma sig. 

Nu är det dags att utforska framtiden, att bygga något vackert, kreativt, varmt och kärleksfullt på den stabila grund. som står klar. Å vad det ska bli spännande, jag vet att jag har många gåvor, som jag fortfarande inte har en aning om. De ligger överallt, inne i min lägenhet,  ute i naturen, i ensamheten och i samvaron. Nu har jag äntligen förutsättningar för att skapa ett liv i balans, i samklang med det som genuint är jag.

Var uppmärksam på ditt ego.

 Det var ett tag sedan jag skrev här, livet tuffar på utan större påfrestningar. Jag upplever att jag lever i harmoni med Moder Gaia och livet, tar en dag i taget, fokuserar på glädje, kärlek, ärlighet och respekt i kontakten med min omvärld. Jag snubblar, läxar upp mej själv ibland, reflekterar över egot och mindets inverkan på mitt agerande och tar små babysteg på den väg jag vill vandra.

I helgen har jag varit volontär på WakeUpConference 2021. Jag har träffat så otroligt många vänliga, omtänksamma, underbara människor, med ett leende i mungipan. Jag har skojat, pratat allvar, kramats, tjata om passerkort, hälsat välkommen och så vidare.

I dag mår jag så bra, alla dessa positiva energier känns verkligen inne i min kropp, mitt hjärta och min hjärna - hela jag har fått en energiboost. En boost liknande de som kom efter förra årets konferens, efter de demonstrationer och andra energihöjande event jag varit med på under det här sista året. Vad som är så härligt är att det är inte bara några få, som sprider denna positiva energi, det är vi alla i frihetsrörelsen. Vi är olika, som personer, både till det yttre och inre, vi fokuserar på olika saker, vi har olika roller i denna slutliga kamp. MEN vi är lika viktiga, vi gör alla vårt bästa, vi är alla på rätt plats vid rätt tidpunkt. För mej känns detta enormt viktigt, att vi alla har den roll vi valt, några har valt barrikader och exponering, några har valt healing och omsorg, andra samarbete med naturen och så vidare. Ingen är förmer än någon annan... fråga universum får du höra. 

Jag tänker att de som står på barrikaderna, de som exponerar sig, som i högre grad får ta emot både ris och ros, också ett större ansvar för att vara goda förebilder, för att visa respekt och ödmjukhet mot sin nästa. Om vi inte hela tiden kritiskt tittar på vårt eget agerande/bemötande är risken lika stor i frihetsrörelsen, som i vilken annan organisation som helst, att toppen och botten skiljs åt, att en liten elit upplever sig som bättre och utan ansvar för hela gruppen; att hamna där är lättare än man tror, och det är dit vårt ego och mind vill få oss.

Igår frågade Lennart Matikainen om det fanns några ateister bland gruppens deltagare, ingen räckte upp handen, alla har alltså någon slags andlig övertygelse. Kanske ser fler än jag Jesus, som en förebild, som en stor revolutionär, med en vision, precis som vi. Han tvättade sina lärjungars fötter, som tecken på ett ömsesidigt tjänande. Jag tänker att vi, liksom Jesus, inte ska sätta vare sig oss själva eller någon annan på en piedestal. Det är så otroligt lätt att fastna där uppe och vänja sig vid ett ljus man inte ska eftertrakta om man vill vara rädd om det förtroende man fått som talesman/kvinna längst fram...