Jag har inte längre något behov att av att dela mina klargöranden, mina tankar, tillkortakommanden och framgångar med någon. Jag har inget behov av andras bekräftelse, igenkännande eller godkännande längre. Jag är inte intresserad av att veta om ni delar min uppfattning eller tycker att jag blivit knäpp och att ni känner ett tvång att skriva mig det på näsan.
Jag har stretat på i mitt sökande efter sanning, livets mening, vad jag gör här. Jag kommer aldrig att kunna sätta punkt, att nu vet jag. Men jag behöver inte dela det längre, för mitt liv är mitt och jag bryr mig faktiskt inte om vad andra anser om mina val. Så länge jag respekterar andras åsikter, inte gör någon illa och målmedvetet försöker sprida kärlek så är varje sekund av mitt liv min alldeles egna. Vi har precis samma värde allihop och ska tillförsäkras rätten att förvalta det på bästa sätt.
Jag tror vi går en vacker framtid till mötes, även om vi inte är där. Jag önskar att fler höjde blicken och vågade försvara rätten att vara en jämställd, lycklig, kärleksfull individ och vågade ifrågasätta elitens behandling av oss i pyramidens bas.
