Dags att omvärdera det som legat och skavt och det är mycket.
Jag har ju aldrig kickat in på den andlighet som presenterats för mej. Jag har försökt, men känner att det kommer från mitt mind. Det har varit skönt att hänga upp livet på och ha vänner som ”vet”, det har varit skönt att veta att är jag bara kärleksfull och tålmodig kommer allt att fixa sig. Det har gnagt men varit skönt att hänga upp livet på, så skönt.
Nu känner jag i hjärta och mage att mycket måste omprövas… är jorden en evigt snurrande glob eller en platta med energivibrationer, har vi trillat ner hit för att vi inte höll måttet? Har vi redan varit i paradiset och nu måste förtjäna vår plats i himmelriket? Är det större uppoffringar som behövs för att nå saligheten igen, en kultivering? Det har alltid känts lite enkelt och egostyrt.
Jag ska alltså säja adjö till mycket jag försökt anamma. Jag måste förändra mig inifrån och ut. Det känns skrämmande men samtidigt något jag längtat efter, som barn ville jag bli nunna, som vuxen har jag längtat efter enkelheten, ärligheten, stillheten, men vimsat runt, inte kunnat stilla mig mer än under mina promenader.
Just nu har jag ingen fast grund, ingen grund alls att stå på. Jag är oerhört trött, lite ledsen, lite yrvaken.
Jag längtar till Gud som tar hand om mej, tröstar mej o säjer att allt blir bra. Klart det blir bra, klart att det finns något högre gott som kommer att se mig och mina ansträngningar. Jag själv kommer att bli min belöning❤️
