Men när jag såg de små, mycket små kalvarna, tryckta mot varann, i sin blöta skitiga hage, då skämdes jag. På grund av mitt behov av mejerivaror far dessa små kalvar illa. Jag minns att kalvarna stod i kättar och fick lära sig att dricka mjölk ur spann även på mormors tid. Fast det blev inte utkörda i kalla hagar i april, när det fortfarande var nattfrost. Jag vet inte om de togs från mamman direkt efter födseln, som man gör nu, ..."för att korna ska producera mjölk måste de föda kalvar. Kalvarna tas direkt ifrån korna efter födseln."
I år var jag inte på betessläpp, ett jippo, som jag tidigare längtat till varje år, mer och mer har mina ögon öppnats för den industriella hanteringen av nötkreatur. Hur vi hanterar dem som produkter, på de större industrigårdarna ofta utan hänsyn till deras välmående.
Jag vet inte hur man löser detta dilemma eller jo... jag slutar använda mejerivaror, men jag är bara en och utan en ökad känsla och medvetenhet överlag om hur nötkreatur, grisar och fjäderfä hanteras inom djurindustrin, på grund av att mat ska vara billig och man ska inte behöva skämmas om hälften åker i soporna, så blir det nog ingen större skillnad.
I nuläget används levande varelser på ett sätt så att maten ska bli så billig som möjligt, man ger dem ingen värdighet, ingen omtanke, ingen vänlighet...man tar ifrån dem deras integritet och de blir ett nummer.
På små gårdar med en överskådlig djurgrupp hinner man ta hand om djurbebisarna, man hinner klia på rumpan och se om sår, man hinner se individerna och ge dem ett gott liv, de blir inte en lågprisvara.
Men tillbaka till mitt dilemma, hur ska jag kunna sluta med mejerivaror, eller måste jag det? Kanske jag kan lägga ner mer tid och pengar på att hitta smör och ost som tillverkats på små gårdar och gårdsmejeri. Jag kanske kan börja med att bli bättre på att bojkotta Arla, koka gröt istället för yoghurt/kefir på morgonen, väcka opinion, synliggöra...någonstans måste man börja...
