Stålbad

Stålbad ska åtnjutas i ensamhet, annars kan det aldrig bli ett riktigt stålbad, tänker jag. Det ska göra ont, ingen ska lindra eller underlätta. Man ska efter ett stålbad känna sig närmare sitt ursprungliga jag, renare, tydligare. Mer tillfreds helt enkelt, man vet att man tagit rätt beslut och att man tagit besluten utan påverkan.

Det här har vare sig varit mitt första eller sista stålbad, just nu känns det dock som ett av de mest livsavgörande, ett av de som kommer att ha störst betydelse för vad jag för med mig till nästa liv. Det här är ett stålbad som tvingar mej att öppet exponera mina val. Lilla rara jag kommer att stå synlig på min barrikad, stark i mina beslut, vad det än leder till.

Ensamheten känns idag inte lika svår, osäkerheten inte lika överväldigande, tydligheten större, luften lättare att andas. Får se om detta håller i sig , men idag känns det bättre än på länge!