Läser årets dagbok och slås av hur detta år varit ett mellanår, i väntan på … vad?
Jag har ivrigt sysselsatt mig, samtidigt som jag gnagts av längtan efter att åstadkomma något påtagligt, handfast.
Jag har umgåtts mycket med barn o ännu mer med barnbarn, jag har jobbat och bränt pengar, längtat efter den tvillingsjäl/själsfrände som skulle dyka upp, gråtit mått dåligt o varit trött. Jag har påmint om en båt som ligger o stampar mot vågorna o inte kommer någonstans.
Vad har jag då, tror allt, lyckats med? Jag har haft en uppgörelse med de som jag höjt till skyarna, som mina frälsare, jag har slagit mig fri från hur jag bör vara o vilken väg jag ska gå. Jag har de allra sista dagarna på året börjat ifrågasätta alla sanningar som far runt om uppstigning med mera. Jag har börjat rida i ridskola, modigare än jag trodde. Jag har lämnat mitt falska jag, som levt genom att tillfredsställa män, som förtryckt mina egna känslor o behov. Jag har verkligen arbetat mig igenom mitt sår och behovet av att underhålla det. Jag har tagit ut svängarna, reflekterat, sett igenom och till slut mött mitt sanna kvinnojag. Jag har levt upp o männen jag mött har varit av en ny kaliber.
Det har nog ändå varit ett bra år även om det känns som inget hänt. Jag har gjort en massa förarbete och nu är det bara att köra igång med Falun Gong o GASP. Fortsätta rida och vara tacksam över mannen jag äntligen mött, som ger mig utmaningar. Använda styrkan som finns där, stå emot … stå upp… stå ensam.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar