Ensamhet

Med ensamheten kommer sorgen, uppgivenheten, likgiltigheten.

Kan jag få slippa vara med? Kan jag få slippa bry mej?

Det kommer inte att förändra något. Det kommer inte att bli annorlunda.

Svackan är djup, djupare än på länge. Likgiltigheten skrämmer, sorgen är odefinierad.

Kanske befinner jag mej i ett mellanrum där det goda och onda kämpar?

Efter en vaknatt, mellan ilska och uppgivenhet, mellan vaksamhet och beredskap, känns det som slöjorna lättar. Jag känner min styrka, mitt lugn, mitt i stormen, står jag stadigt, levande...