Ett kort stycke halländsk kvinnohistoria...

Här sitter jag med foten i högläge och njuter av ensamheten, att ha tid att göra det jag vill och drivs av.
Långa dagar, ibland kortare, när jag inte kunnat sova under natten, gott om tid för meditation och funderingar. Jag börjar skönja något slags mönster, månen spelar en viktig roll i mitt liv, i mitt mörker. Kvinnorna i leden före mig har haft det tufft inte bara enligt mitt horoskop... Nästa gång jag kommer till Halland hoppas jag få träffa min mammas kusin, som jag fick vetskap om för 2 år sedan. Han måste ha levt mer eller mindre mitt i händelsernas centrum och han verkar ivrig att få berätta..

Jag har just läst 2 biografier om kvinnor från de övre klasserna, Ester Blenda Nordström och Hilma af Klint. De måste ha levt ungefär samtidigt som min mormor, i sekelskiftet. Jag har aldrig reflekterat, egentligen, över förtrycket och förminskandet av kvinnor. Vilket jag borde gjort, med tanke på min uppväxt och förväntningarna på mej. Någonstans måste det varit så självklart för mig att jag inte hade samma värde som en man, eller också visste jag att hade samma värde, längst därinne, och behövde inte uppmärksamma omvärlden på det.
I vilket fall är det otroligt att vi för 100 år sedan ansågs, som allmänt dummare, svagare, mer i behov av beskydd o helt värdelösa som ogifta. De kvinnor jag läst om kom från ekonomiskt goda förhållande, med kompetenta välfungerande föräldrar. De fick kämpa, men hade ändå möjligheten att få följa sitt hjärta till viss del. En utbildade sig till konstnär, en blev en erkänd journalist, båda föll i glömska och fick inte den betydelse de borde fått. Men ändå, en viss frihet hade de, arbetsmässigt...
Båda var lesbiska och fick stor del av livet gömma, smussla, förneka sin kärlek, vilket så klart påverkat deras psykiska mående.

Min mormor var piga, liksom hennes äldre syster, hon blev med barn med bonden hon arbetade hos, hon var ingen ungdom, närmade sig de 30. Kanske fanns det tankar på giftermål, men något hände och mormor flyttade hem till sin mamma. Min mamma föddes på en inrättning i Göteborg, 10 mil ifrån bostadsorten. Till mamma var 7 år bodde de ute i skogen omgivna av mormors bröder och hennes mamma. Vissa av bröderna var kända för sina udda liv, alkoholen spelade en stor roll, vad jag förstått. Mormors pappa var död, när jag besöker kyrkogården där alla ligger, visar det sig att mormorsmor födde en flicka 12 månader efter att han dött. Har man som jag, arbetat som socialarbetar i 40 år, så sätter allt detta igång fantasin.

Min mormor hade vare sig pengar eller en kompetent familj. Hon var duktig på att arbeta och såg bra ut. Hon måste också varit ganska kreativ, som trots upprepade snedsteg, om jag förstått det hela rätt, inte hamnade på spinnhus utan slutade som ärbar bondhustru till en mycket kyrklig och troligen ganska neurotisk man. Jag minns min mormor som glad och lite busig, som älskade mej och skämde bort mej. På korten jag hittat ser hon sammanbitet allvarsam ut och upplevdes av sina barn som avståndstagande, bäst tyckte hon om att vara hos djuren.
Jag blir bara mer och mer nyfiken, ju fler pusselbitar jag får, dom ser ut att passa ihop på olika spännande sätt...

Tre generationer, spänner över 3 århundraden...