I vattumannens tidevarv

Tiden går och ibland är det så fullt av aktiviteter i vardagen, så den egna insidan får ingen tid. Jag vet att jag är en person, som behöver massor av tid för att umgås med mig själv och komma vidare på min slingriga väg.
Men i alla helger runt jul och nyår måste ju ändå de närmaste prioriteras, att få samlas, njuta av samvaron, skratta år småttingarnas vaksamma blickar på tomten och glädjen över den fina lastbilen och enhörningen i glittrande färger.
Nu har jag min tid, nu ska jag opereras och kommer att få sakta ner på farten. Säkert för att jag ska få tid för reflektion över det som varit och över alla processer som den vediska astrologin satt igång, tid för att bygga vidare på kunskaper jag fått.

Ibland säjer människor till mig att dom börjar förstå vem jag är eller vilken slags personlighet jag är. Jag ler o hummar med, när jag egentligen skulle vilja gratulera dom och be dom tala om för mej vem jag är. För jag är, eller har varit ett stort mysterium för mig själv. Efter att jag har fått mitt horoskop uttytt känner jag äntligen att jag ser ett mönster att den rädda, den misstänksamma, den lekfulla, den lustfulla, den spänningssökande, den kärleksfulla och omtänksamma faktiskt hör ihop. Men jag bär på en massa, inte alltid så trevliga upplevelser och erfarenheter från tidigare liv. Jag är en i raden av kvinnor som haft det tufft, som bär på många hemligheter och mycket sorg.
Men nu kan jag bättre acceptera och förstå mitt sätt att vara på, att reagera på, det finns anledningar till alla vägval, de har lett fram till den jag är idag och den jag håller på att utvecklas till. Ibland blir jag otålig, vill att det ska gå fortare, jag skulle snart vilja veta slutet på filmen, ibland känner jag att någon pushar på mig för fort och jag hänger inte med.
Men nu ska jag få några veckor när jag mest får umgås med mig själv och kanske till och med får beundra utsikten ett tag, innan det är dags att gå vidare.