29 september förra året satt Emilia, Ella och jag i spänd förväntan, ute i Fagerbjörka. Kenny skulle fria och han hade gjort klart att säjer hon nej så sticker jag. Tja man vet ju aldrig riktigt vad Anna kan ta sig för…så det var inte värt att ta ut hela glädjen i förskott. Men hon sa ja, vi jublade…och nu är vi här.
Ni vet hur glad och stolt jag är över er, och det ni, genom hårt arbete åstadkommit på de här 16 åren, två allra finaste döttrar, en underbar gård, 5 väluppfostrade glada hästar o en liten tjock egensinnig katt, inte att förglömma. Jag hoppas att också att ni känner hur glad jag är över att alltid vara välkommen hos er.
Ni har genom åren stärkt er relation och lagt sten till sten i den fasta grund ni nu står på. Ni vet att livet har sina upp-och nedgångar, och att det som inte dödar stärker. Ni vet att ärlighet, omtanke och respekt är viktiga ledord och att uppvaktning och närhet är viktiga ingredienser i ett levande förhållande, så jag avhåller mig från fler visdomsord.
Istället vill jag att vi utbringar en skål för brudparet. I paketet finns 2 glas, förhoppningsvis hela…. Jag vill att vi skålar med brudparet och skickar så mycket kärlek och värme vi bara kan, att fylla de här glasen med.
Min förhoppning är att de sedan kan stå som ett vackert och levande minne av den här fantastiska dagen.
Väldigt fint och så vackert väder ni fick!
SvaraRadera