Vi var dina barn...

Vivan!

Du har alltid varit en stor och viktig del av mitt liv, av Martins, Magnus och Annas liv. Du har alltid funnits där för oss, vi var de barn du aldrig fick.

Tidigt ställde du ditt liv åt sidan. Du var den som hjälpte gamla föräldrar, den som stöttade Åke när han inte orkade, den som tog emot systrarna, när de kom hem till Fare på helgerna. Din plats var alltid i hemmet...

Mina finaste barndomsminnen är från somrarna i Fare, med dej, Åke och mormor. Jag var med i er i ladugården, matade grisar, gav kalvar mjölk och red på finaste ardennern Tommy, jag var omgärdad av kärlek och omsorg . Jag hade de bästa somrar ett litet barn kan ha och det har präglat mej. Även Martin, Magnus och Anna har sina finaste barndomsminnen från Fare, de minns din omsorg om dem; små lakritsklubbor, glasstårta, en slant till hemresan. Du gjorde inte mycket väsen av dej, men du fanns där, du hade oss i dina tankar varje dag.

Jag saknar dej så mycket Vivan, även om du inte alltid kom ihåg vem jag var under de sista åren, så fanns du där ändå som en länk till min barndom, till fina minnen, till omsorg och omtanke.
Hej då!