I vattumannens tidevarv

Går i skogen, snön knarrar, jag hör mina andetag i tystnaden. Jag varvar ner efter hektiska dagar. Moster kommer att få en fin begravning i sin hembygds gamla kyrka och vi får visa hur mycket vi tyckte om henne.
I skogens famn kan jag minnas henne, där blir trådarna starkare.
Än finns inga dofter av gran, myr och mossa, dessa gudabenådade gåvor, bara det rogivande ljudet från en bäck.

Långt borta hör jag kyrkklockor, själaringning för moster o i mitt hjärta finns en tacksamhet över det hon gett mig, som nu är upp till mig att förvalta.