Funderar över ordet kärlek, ett slitet ord, ett ord som man slänger sig med lite hur som helst...ett ord, som har tappat den betydelse det var menat att ha.
Jag sitter och mediterar till mandelan jag gjorde igår, ett rött hjärta i mitten, ett rött vackert hjärta med en rosa kärna, rosa kärleksfärg mellan de olika cirklarna, som står för medmänniskor och djur, skog, vatten och jord.
Tänker på hur jag alltid ställt upp, aldrig satt mig själv i första hand, vare sig hemma eller på jobbet. Men har det varit av kärlek? Har jag känt kärlek i mina goda gärningar? Har de överhuvudtaget varit goda? Kan en hjälpande handling ge ett gott resultat, på sikt, för givare och mottagare om det inte är av ren kärlek, utan det också finns ett annat syfte.
Jag har varit en hjälpare större delen av livet, är uppfostrad att sätta mig själv på undantag, inte tro att jag är något, stänga av och vara till lags. Jag har varit en perfekt medberoende, man har kunnat utnyttja mig utan att mötas av ifrågasättande. Men det har inte varit av kärlek jag har ställt upp, det har varit andra behov som tillfredsställts, både hos mig och de människor, som dragits till mig.
Men kan vi kanske nöja oss med att vara snälla, ställa upp, hjälpa till oavsett om det är av kärlek eller tillfredsställer andra behov? Kortsiktigt...säkert, men på lång sikt, på ett mer grundläggande plan?
Jag tror inte det, jag tror att kärleken till allt levande runt oss måste finnas med om vi ska kunna göra en genuin förändring av våra liv, i vårt samhälle. Vi kan försöka göra gott, försöka vare talesmän för respekt och solidaritet. men känner vi inte den där riktiga goda kärleken, så kommer egoismen och fegheten att smyga sig in. Först skrev jag osjälvisk istället för god kärlek, men den äkta kärleken behöver börja med att vara självisk, jag måste älska hela mig, in- och utsida, så villkorslöst jag bara kan, på ett icke materiellt sätt, vara generös emot mig, för att bli förmögen att omfamna min omvärld, och medvetet göra ett val att skydda det som är gott.
Jag vill inte ha makt, berömmelse, uppmärksamhet, pengar i överflöd, jag vill sprida min glädje och kärlek, bara för att jag då möts av andra människors glädje och vänlighet, känner min egen glädje och kärlek växa och märker att min positiva energi faktiskt är smittsam.
Välkommen in i min värld. Här får du ta del av funderingar och tankar runt den tid vi lever i och hur jag hanterar mitt dagliga liv, utifrån den kvinna, som livet mejslat fram. Jag är inte begränsad av politik, religion eller någon annan box, jag är min egen, fri att tänka utanför alla boxar och alla strukturer. Du behöver inte hålla med mig, du får gärna kommentera eller fråga vad jag menar, men jag kräver att du som läser respekterar mig!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
Några få hittar mina inlägg, ingen kommenterar, men kanske någons hjärta rörs. Jag tänker tillbaka…hur mitt dedikerande jag höjt upp indivi...
-
Om de som dömer fortast och ropar högst ska vara de självpåtagna ljusbärarna och ledarna, vill inte jag delta längre. Egona sväller, så det...
💕
SvaraRadera❤
SvaraRaderaJa jag tror att vi alla kan känna om det är äkta känslor eller inte. Jag menar om någon vill hjälpa mig, t.ex. Om det är äkta intresse och vilja eller om något annat = egoistiskt ligger bakom. Bra skrivet.
SvaraRadera