Vår Jord, Moder Jord, mår dåligt, det behöver man inte vara forskare för att förstå, hennes barn mår överlag dåligt, strider blossar upp, man gör allt för att göra varann illa, självmord bland unga ökar, misshandel, övergrepp, behandling av de vi lever av, det vill säga djuren, vedervärdiga fabriker där djur behandlas som ting, en skam för oss människor.
Tänk att vi kommit så långt ifrån vårt förnuft, så långt ifrån oss själva, att vi inte längre ser vår nästa, vare sig om hen är mörk i hyn eller är en försvarslös kyckling. Istället för att våga möta dessa våra medlevande på Moder Jord, svänger vi oss med fraser, dogmer, undanflykter och etiska regler som någon satt ihop, för det ska stämma med våra behov.
Jag lyssnade på ett klipp på youtube, om klimatförändringar. En 86-årig man uttalade sig, sa att han inte brydde sig, han skulle ändå snart dö. En för mig helt fruktansvärd inställning, vi andra... betyder vi ingenting, vi som är 60, 35 eller 3 år, är det fullständigt ointressant för honom, vilket liv vi får...eller 3-åringen får kanske skylla sig själv?
Har många av oss fullständigt tappat sin inre styrning, kontakten med den röst, som övar oss i godhet, eftertänksamhet, ödmjukhet?
Jag kan inte se någon mening med de splittrade insatserna om vi inte ser helheten, sammanhangen, och de blir en del i den stora förändring, som behövs. Vi kan inte hålla på att måla över fasaden med jämna mellanrum och garantera att den här gången kommer färgen att laga alla skavanker, vi blir allt fler som inte går på det!
Vi behöver inga siffror. vi behöver bara lyfta blicken o se oss omkring.
Ibland känns det som om det blir för mycket. Jag dränks i alla problem. Men trots det lyssnar jag, läser, ser nyheter, eftersom jag inte kan leva utan att veta.
SvaraRaderaDet är väldigt jobbigt, men att som den gamle mannen säga att han inte bryr sig om, eftersom han snart ska dö. För mig låter det som en deprimerad person som har gett upp.