Att hantera sin klimatångest o all annan ångest som vårt samhälle jobbar hårt med att frammana

När jag vaknar, sträcker jag mig efter mobilen, som en reflex ungefär, jag börjar med att scrollar nyheter, så jag ser om jorden fortfarande finns kvar och hur läget är i Sverige lite översiktligt. Sen går jag in på facebook och eftersom jag intresserar mej för klimatet och Sveriges utveckling, så duggar katastrofmeddelanden tätt.Ofta kommer det någon lite positiv blänkare, där någon organisation eller manifestation vunnit gehör eller fått någon i maktens korridorer att ändra sitt beslut. Då hänger jag upp lite hopp på det, att jag tycker mig se fler och fler protester, att människor blir mer och mer medvetna, att vi inte längre nöjer oss, att vi ser förbi vår egen bekvämlighet. För visst är det så, att vi håller på att vakna och se förbi dimridåer och blå dunster.
Ibland hittar jag inget positivt, inget som går åt rätt håll, då blir det tyngre att ta sig upp.
Men jag har hittat en metod, som hjälper mej, när paniken kommer smygande, vilket den fortfarande gör ibland.

Jag lever idag, idag har inte jorden gått under, idag är en dag att glädja sig åt, att välja att ta ett aktivt ansvar för eller inte. Jag har har upprepade gånger haft en ångest för framtiden, som inte varit nådig, kärnvapenkrig, 0 kronor till hyran, kronisk sjukdom med mera. Det enda jag kan göra att att göra mitt bästa idag. Jag kan inte förändra världen, som helhet, jag kan inte bota alla åkommor, jag kan inte få allt att fungera, men jag gör mitt bästa, varje dag. Sedan i somras, plockar jag plast på mina promenader, jag sorterar plast, värmeljus, metall och brännbart efter bästa förmåga. Sedan i julas har jag minskat min konsumtion av de där små sakerna, som jag inte behöver, men ansett mig vara värd, de där blusarna, som är såå snygga, julprydnader, som slumpas ut och som skulle vara så snygga till nästa jul. Å tänk, jag har upptäckt att det gått en hel del pengar till denna helt överflödiga konsumtion, så både jorden och jag vinner på det hela. Jag äter inte heller kött, men det är mer på grund av sättet många djur hanteras, som själlösa produkter, det kan jag bara inte stoppa i mig, odlad fisk börjar jag också att välja bort och jag skänker lite pengar till organisationer som arbetar med att medvetandegöra oss angående vår natur.
Det blir ju så klart inte så stor skillnad för jorden, som helhet, men för mej blir det en väldig skillnad i mående, att jag försöker. För jag vill kunna se mina barnbarn i ögonen innan jag dör, kunna säja att jag försökte...

Sommaren 2018