Andlighet

Nu ska jag erkänna något, som alla vet, som känner mej. Jag är andlig, jag tror på reinkarnation, på att djur och växter har en själ, att jag följs av andliga vägledare och hjälpare, att de talar till mig om jag lyssnar. Jag tror på att det just nu, i våra liv, på vår jord, pågår en andlig revolution. Min tro och övertygelse är det som till slut har fått mig att välja livet fullt ut.

Jag har alltid erkänt andras andlighet, andras förmågor och andliga självklarhet, men jag har aldrig uttryckt att jag själv är andlig, med kropp, själ och ande.

Från november 2017 och fram till nu har min andlighet och min sanna person utvecklats i en rasande fart. Det har inte varit någon lätt resa, jag har haft långa perioder med deppighet och tvivel, jag har varit paniskt rädd för framtiden, livstrött, inte sett någon mening med mitt liv. Men det perioder då livet lekt, när jag varit glad, haft energi, kreativitet, livslust, har drivit mig vidare... de perioder då jag älskat att vara med mig själv, med mina barnbarn, med naturen, med mina nära.

I somras, som jag beskrivit tidigare, nådde min inre svärta en kulmen. Jag hade inte orkat leva resten av mitt liv med denna paniska rädsla för Jordens undergång. Genom yogan, meditationen och mandalamålningen, hela helger med den mest underbara yogaläraren, så skingrades äntligen skuggorna, som omgivit mig stora delar av mitt liv. Fortfarande tappar jag sugen, sorgen överfaller mig och livslusten mattas, men inte längre så djupt och så länge. Jag väljer livet och allt det har att bjuda på, allt som oftast, och jag klarar bättre att leva i nuet. Vi vet så otroligt lite om framtiden, den har kanske aldrig varit mindre förutsägbar. Men jag vet att just denna DAG kan jag skapa något underbart till mig själv, till mina medmänniskor, något att minnas och hämta energi ur om/när de tuffare dagarna kommer.

Numera mediterar jag nästan varje morgon, lyssnar på mina vägvisares budskap och känner att jag är inte ensam, att det finns en fortsättning.