Inom mig huserar sorgen, gammal sorg från jag vet inte när. Jag är aldrig med på festen, jag orkar inte vara glad. Något drar som en blå slöja genom mitt hjärta. Sorgen är inte ung, den har funnits där i eoner, den var min första födslorätt och har aldrig lämnat mig. En ständig följeslagare, vissa dagar mer högljudd. När andra skrattar o skrålar, gråter jag😢 och längtar tillbaka till när sorgen var ung.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar