I vattumannens tidevarv

 Jag får oftast mina insikter ute i naturen, när jag går i skogen eller sitter vid ett levande vatten och så kom även detta till mig.

Jag har nyss börjar intressera mig för min hälsa, mer seriöst. Det har varit lite hipp som happ tidigare, och jag har inte riktigt anammat det där med rutiner, fasta mattider, någotsånär fasta sovtider och morgonritualer. Jag har hört det från olika gurus, media och dylikt, och djupt där inne vetat och känt, att jag bryr mig om mig själv för lite, att jag inte värderar min själs boning speciellt högt, men det har inte riktigt fastnat.

Nu har jag varit hos en homeopat och fått värdefulla råd, om sånt som jag inte haft en aning om, som att det är inte bara vitaminerna man är ute efter i grönsaker och frukt, utan det är också viktigt för att balansera ph värdet i kroppen. Antingen har ingen berättat eller har jag inte lyssnat, men det är ju i vilket fall väldigt viktig kunskap, som borde ha upprepats många gånger! Jag har nu köpt böcker om örter och "ogräs" och jag längtar efter att kunna odla och få mer kunskap om vad jag kan använda i naturen. Detta behov kom när jag var mogen, inte när någon annan ansåg att jag borde fatta bättre, kunskaperna fanns hela tiden tillgängliga. 

När jag kom så långt i mina tankar var inte hoppet så långt till en mer allmän situation i Sverige. Vi är två mer o mer polariserade läger och vi behandlar varann mer och mer hänsynslöst och översittaraktigt. Är det någon som ändrar åsikt för att man på olika sätt försöker slå in kunskap, för att man berättar hur man kämpar för att upplysa världen om hur det är? All kunskap finns tillgänglig och jag tänker att man söker den/ber om att bli upplyst när man är redo. Jag vill inte att någon skriver mig på näsan hur jag skall leva och i det fallet tror jag inte att jag är unik. Man lyssnar när man är redo och då bemöts ödmjukt och respektfullt!

Som jag ser det, är vi till stor hjälp för djupa staten, när vi bråkar och ser ner på varann. Om vi börjar respektera varann, trots att vi inte tycker lika, börjar bemöta varann med vänlighet och ett öppet sinnelag, enas utan att tycka lika, då får den djupa staten något helt nytt att hantera, ett enat folk som vill varandra väl och respekterar varann. Ja jag vet att vägen är lång, men börja med sig själv och göra det idag...är ett avgörande steg.

Mina helt egna tankar, som jag inte begär att någon ska dela, jag har bara ett behov av att skriva ner och å dela.