Idag har jag återigen tagit ett kliv vidare ut ur boxen. Jag har nu inga världsliga åtaganden kvar, inte ens det minsta ideella åtagandet, jag har inga tider jag måste passa, inget jag måste ta hänsyn till eller prioritera om det inte är i samklang med mitt hjärta.
Det känns lite skrämmande, när man som jag har en saturnisk personlighet med stor pliktkänsla och ansvarstagande, men också väldigt spännande och utmanande. Jag är nu bara jag, förutom mamma och mormor/farmor. Med det är inte värdsliga åtaganden, det ligger en helt annan agenda bakom, de är min livsuppgift, i detta livet.
Jag kom hit ner för att heala, för att trösta, sprida kärlek och glädje och ju mer jag ger tid till det jag älskar desto bättre kan jag utföra mina uppgifter. Jag har i så många år försakat mig själv och låtit mitt sanna jag svälta, vilket gjort att även min omgivning fått svälta. I flera år har jag nu arbetat på att förändra mig och mina prioriteringar, arbetat med att lägga ett pussel som stämmer med min magkänsla. Det pusslet är inte klart, men under coronatiden har jag ganska ostört kunnat jobba med det, flyttat på bitar, vänt dem upp och ner eller givit vissa en mer undanskymd plats. En del andra bitar har plockats fram i strålkastarljuset och fått sin rättmätiga uppmärksamhet.
Jag tycker om mitt pussel nu och den bild, som framträder, jag känner inte längre något behov av andras bekräftelse. Jag har gjort mitt jobb och nu kan jag börja njuta av frukterna det gett, tid för kravlöst umgänge med barnbarn, tid för att skapa, för att bara vara, tid för att vara med alla sinnen i skog och natur, tid för att leta upp källor och kraftplatser, för att sträckkolla på feelgoodserier, sticka, läsa...tid för att göra allt det som mitt hjärta dansar av.
Jag är nu på väg att förbereda mig inför den nya värld, som kommer, som redan börjat komma för de som är uppmärksamma. Den världen är inte beroende av yttre faktorer, den finns i mitt och ditt hjärta.
hjärta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar