Jag vill ha semester sa hjärnan, jag orkar inte med ditt ältande, ditt funderande, ditt vägande för och emot. Du kommer ingenstans med detta, du blir bara mera tömd för varje dag; nu sticker jag ett tag och låser min dörr, sa hon.
Du behöver låta hjärtat komma till tals igen, våga lämna buren och stå stark mot din omgivning. Andras godkännande, andras axelklappar är inte viktiga, andras tyckande och undrande är deras sak. Så nu drar jag härifrån, sa hjärnan, så du skärper till dig!
Välkommen in i min värld. Här får du ta del av funderingar och tankar runt den tid vi lever i och hur jag hanterar mitt dagliga liv, utifrån den kvinna, som livet mejslat fram. Jag är inte begränsad av politik, religion eller någon annan box, jag är min egen, fri att tänka utanför alla boxar och alla strukturer. Du behöver inte hålla med mig, du får gärna kommentera eller fråga vad jag menar, men jag kräver att du som läser respekterar mig!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
Några få hittar mina inlägg, ingen kommenterar, men kanske någons hjärta rörs. Jag tänker tillbaka…hur mitt dedikerande jag höjt upp indivi...
-
Om de som dömer fortast och ropar högst ska vara de självpåtagna ljusbärarna och ledarna, vill inte jag delta längre. Egona sväller, så det...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar