För mej går i alla fall dagarna fort, speciellt nu när jag börjar få struktur på min dag och väljer aktiviteter, som gör mig gladare, mer tillfreds och lugnare, och slutat söka bekräftelse och tillfredsställelse utifrån.
Förra veckan skrev jag en kortis om att vara lycklig trots att världen brinner och vrider sig i plågor. Jag frågade mig själv om det är ok att må bra i en dysfunktionell värld.
Borde jag engagera mig mer konkret, skänka bort mer av min ganska mediokra inkomst, mera aktivt försöka påverka andra till ett klimatvänligare liv, borde jag tvinga in mig i en annan mer "fotriktig box"? Som någon så klokt påpekade för mig, det är jag som sitter inne med svaret, med MITT svar. Vi har alla olika svar på hur vi hanterar dagens situation,
Jag har övat upp mig i att lyssna på hjärtat och mitt hjärta säjer att det bästa jag kan göra här och nu är att leva i kärlek, omtanke och glädje, det är den positiva energin jag kan sprida, den energin jag kan hoppas ska föröka sig. Jag ser vad ett leende, till en för mej okänd människa, kan göra, hur ett vänligt ord får någon att lysa upp och skratta med. Jag som var ett ganska surmulen och tillbakadragen kvinna, har fått kontakt med en busig glad lite tokig flicka, som suttit och tryckt i alla år, och det är fantastiskt. Jag vet ju inte om min positiva energi smittar av sig i längden, men den vinner hela tiden terräng i mitt hjärta, och eftersom negativ energi har sådan genomslagskraft, borde även min positiva energi spridas i människors hjärtan...
...så tänker jag
Låter härligt livsbejakande. Känner så, att nu är det verkligen hög tid att njuta av tillvaron. Att fylla den med något meningsfull som jag själv har bestämt. Vem vet hur länge jag får var med? Bäst att ta tillvara på mitt liv.
SvaraRadera