Mellanrum...

Jag har just gått grundkurs i Vedic Art och gått igenom alla principer, som är lika mycket levnadslära som målarlära. Vi pratade mycket om vikten av mellanrum, utan dem blir det gyttrigt.
När jag blev pensionär, var jag helt inställd på att skapa ett aktivt liv, ingen annan har ansvar för det, och jag tänkte inte bli mina barns dåliga samvete.
Jag tror jag lyckats bra med det, att inte vara någons börda, jag har skapat ett bra liv, som jag är nöjd med. Nöjd med, för utom det här med mellanrum...Plötsligt har jag tid att göra allt det där som bara legat och väntat, plötsligt har jag ork att träffa vänner, tid att utveckla mina kreativa sidor, jobba med min andlighet... plötsligt är almanackan fullklottrad...inte ett mellanrum så långt ögat når.
Jag har prioriterat bort mina mellanrum återigen; tiden för skrivandet, för långa promenader, för böckerna, för min andlighet, allt det som är livsviktigt för mej. Utan mina mellanrum, avstannar att det vackra i mig eller saktar ner farten, jag börjar trampa luft istället för att stå stadigt i myllan, jag väljer inte lika självklart att se det goda, jag blir lättare ett offer, en som tar över och vet istället för att stötta egna val. Ja just det, tecken på begynnande stress...igen...

Det finns ingen slump och det finns inga tillfälligheter. Allt är ett resultat av alla mina tidigare val och min villighet att samarbeta med den gudomliga plan, som ligger bakom allt som vill mig väl och som ständigt erbjuder mig gudomliga lösningar på mina problem.