En vecka som hästvakt, katt o hönsvakt. Jag förstod att det skulle bli tungt, både fysiskt och psykiskt, men inte hur tungt. Jag har skött gården en vecka på hösten, i 17 år, jag var 55 år när jag började nu är jag 72, mycket vatten har runnit under broarna.
Eftersom jag numera utövar Falun Gong, insåg jag att jag kunde ägna mej åt kultivering i hög grad, ensam med ganska tungt kroppsarbete.
Jag var förra året med familjen på deras Kretaresa, o det var en väldigt fin upplevelse. Jag har fått jobba med min avundsjuka och känsla av offer stor del av veckan. Jag ville också vara där i solen o glädjen. Inte här med tunga sysslor, upp varje morron när klockan ringer, för utsläpp och mockning, på kvällen väntan på fyra hästar, som jag inte ens ser, vid stallet i ösregn. Blöta sanka hagar där stövlarna lätt sugs ner gjorde att jag inte ville ge mig ut o leta efter dem. Ja jag tyckte riktigt synd om mej, samtidigt som jag tänkte att detta lidande lyfter karma från mej, inte minst skuld mot min dotter. Jag kunde bett om hjälp, men det är inte min melodi, jag vill utmana mig. Det är ju också ett fasthållande, men jag vilade i bomull hela min uppväxt, vilket gjorde mej svag o undanglidande, jag vill se att jag klara saker. Jag försökte hålla inne med hur hemskt jag tyckte allt var, jag ville verkligen inte förstöra deras semester. Min dotter o jag sms en hel del och jag försökte förklara vissa delar. Hon var lyhörd och veckan blev allt bättre, inte vädret men mitt ältande.
Avundsjukan blev mindre o till slut försvann den, jag kände mej inte längre som ett offer; det var mitt val och det blev bra. Jag satte strålkastarlampa på mej, jag skämdes över mina känslor, men dom fanns där med massa fasthållanden, avund, band till familjen, stackars mej…
Idag åker jag hem o jag känner mej nöjd. Trött men lugn på insidan, den insida som var som besatt av demoner för en vecka sedan. Allt har inte grundat sej än, det får ta sin tid att smälta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar