Vem skapade mina tonår?

 

  När jag tänker tillbaka på tonåren o vad jag lärde mej, om en flickas/kvinnans värld- stelhet, fläckfri yta, leta passande partner osv.

Ingen kunde tända den eld jag inte förstod fanns. Jag sökte valhänt, gjorde mig lättillgänglig och spelade en passiv roll. Jag kände att jag behövde närhet, men kunde inte skilja på passion och att bjuda ut mig, inte skilja på hora och passionerad kvinna. En kvinna ska hålla på sig, knipa ihop knäna hette det. Jag gjorde inte det, lät vem som helst med lite charm få tillgång till min kropp. Jag kände inget, var inget, för lite närhet gav jag bort min självaktning, min själ. Jag dansade och drack, med hungrig blick sökte jag efter en sängkamrat, otaliga män gick igenom mitt studentrum och jag spelade min roll, tom och olycklig när ingen såg mig. Så vilsen så ensam så törstande efter närhet. Ingen lärde mig om kärlek passion närhet. Inte innan nu under de sista ljuva åren förstår jag vad jag förlorat…

Jag längtar inte efter den gamla trofasta relationen, jag vill ha passion, djupa samtal, bekräftelse, trygghet. Få ta plats i en trygg mans famn o värld, där jag inte behöver förminska mej, där jag får vara stolt över den jag är, och låta passion njutning lekfullhet flöda.