Jag har varit en specialist på att älta det förgångna och dissekera nuet. Det gör att jag aldrig mått riktigt bra, alltid finns det något som skymmer min glädje. Av någon för mig obegriplig anledning, har jag inte på riktigt tagit tag i det, innan nu, 70 år senare… eller i alla fall många år senare.
Så fort tankar om det förflutna dyker upp, skjutsar jag iväg dem och placerar mig här och nu, bland barn och barnbarn, kära vänner och vackra ting, i min pigga kropp, i mitt glada tacksamma sinne.
Så fort misstankar om att folk är arga på mig, tycker illa om mej, tar avstånd från mig, dyker upp, tänker jag på de 100-tals bevis jag fått för att min känsla inte är sann utan beror på mig o min dåliga tillit till att jag duger.
Nu arbetar jag oförtrutet på att ändra mina tankar o det fungerar. Det som de flesta redan vet; tankar har stor makt över måendet. Det som jag också bekänt mig till, men inte utövat.
Sedan ett par veckor går jag runt och mår bra, låter inte tungsinnet o sorgen få grepp om mej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar