Jag har varit med på demonstrationerna 6 mars o 6 juni. Det har varit 2 glädjefulla upplevelser för mej. Människor skrattar, pratar med varann även med främlingar, det dansas, trummas osv. Jag har känt en god känsla i hela kroppen och en kvarvarande känsla av glädje i att möta så många själssyskon.
Att en sådan rörelse ska få växa utan inblandning av den djupa staten, är så klart en utopi. Men vi behöver inte hjälpa dem att polarisera tänker jag. Jag åker till Stockholm, tillsammans med mina vänner, för att sprida o få kärlek o glädje o det tänker jag fortsätta med. Jag är en 67 årig "tant" som går min egen väg o jag lägger inte min energi på det som drar ner rörelse utan på det som ska få den att växa förbi polarisering o kamp om rätt o fel. ❤️
Kan tänka mig att det var skillnad att vara på plats på demonstrationerna jämfört med den bilden som visades upp i media. Det är så mycket som jag inte förstår just nu och jag vill bara skrika till människor "vakna, ser ni inte vad som håller på att hända?".
SvaraRadera