Nästan inte skrivit på ett år, inte känt behov av att sätta ord på tankar o känslor.
Men lagom till jul kommer alla känslorna, melankolin, sorgen, saknaden, otillräckligheten…allt det som kan hanteras med hjälp av studier och övningar dvs Falun Dafa. Men nu har jag inte hunnit eller orkat lägga ner den tid jag behöver för studier, övningar och meditation. Det går ett tag men sedan kan jag inte stå emot alla ledsna känslor. Nu är den mest hektiska perioden över och jag kan åter gå in i min lunk. Jag är en amatör, en nybörjare, och fortfarande är det lätt för mej att börja tänka som en människa o inte en utövare. Jag låter känslor styra, jag prioriterar en stunds vila o sömn, framför övning, jag låter lättjan styra. Jag kanske kan bättre eller gör jag mitt bästa här o nu; hur krävande, hur förlåtande ska jag vara?
Falun Dafa är det bästa som hänt mig, jag har aldrig haft ett så stabilt mående och liv. Men det är inte så enkelt, det kräver att jag prioriterar övningar, studier av Zhuan Falun, lyssnar på erfarenhetsberättelser, läser Mästarens texter från konferenser, kultiverar o lever upprätt. Jag vet att jag fortfarande har massor att förstå och följa.
I andra läror, räcker det att följa sitt hjärta, vara frikostig med vackra, kärleksfulla ord, gärna få budskap utifrån, lyssna på änglar och utifrån kommande gudar, dansa till trummornas vibrerande ljud mm. Jag behöver då inte anstränga mej överhuvudtaget…vilket jag alltid ställt mej frågande till🤔. För att omdana kropp och själ/ande krävs engagemang och arbete…upprätt i ärlighetens, omtankens och tålamodets namn.
